Naturens eget apotek

Varför kan man använda växter som läkemedel?
Liksom djur och människor har ett immunförsvar för att motverka och besegra sjukdomar och smärta har växter ett försvar för att kunna skydda sig mot angrepp av svampvirus, bakterier och insekter, men också mot andra stressfaktorer så som värme, solljus, UV-strålning och kyla. Eftersom en växt inte kan flytta på sig måste den försvara sig direkt på plats och därför tillverkar växter kemiska substanser som fungerar som skydd mot angrepp och andra stressfaktorer.

Vissa av de kemiska substanser växten använder sig av för att försvara sig kan användas för att förebygga och mildra sjukdomar hos människor. Det finns dock ingen garanti för att de aktiva substanserna verkar positivt även hos människan och det är därför viktigt med noggranna undersökningar som stödjer att växten är lämpad för användning. Växter innehåller även andra ämnen än de läkande och i vissa fall kan dessa orsaka komplikationer som gör att produkten inte är passande för användning.

Växter innehåller för det mesta flera hundra olika substanser och detta gör att det är svårt att bestämma vilken eller vilka substanser som är de aktiva. Ofta är det fler substanser i kombination som står för effekten och detta gör att det för det mesta inte går att identifiera de aktiva substanserna.

Opievallmo - Papaver somniferum
Bild: Wikipedia
I opievallmons frökapsel finns mjölksaft som man långt tillbaka i tiden framställt opium ifrån. Opium innehåller kemiska substanser som tillverkats i växten. Dessa är alkaloider, vilket är kemiska substanser som har tydlig medicinsk effekt. Opium består av ett trettiotal olika alkaloider och fyra av dessa används i medicinskt syfte; morfin, kodein, noskapin och papaverin. Morfin och kodein har smärtlindrande effekt och används som effektivt smärtstillande medel inom sjukvården, noskapin har hostdämpande effekt och papaverin är muskelavslappnande.  



Röd Solhatt - Echinacea purpurea
Bild: Wikipedia
Röd solhatt kommer ursprungligen från Nordamerika. Indianerna använde växten som behandling av sår som uppstått i samband med jakt eller strider. Den blev känd i Europa som läkeväxt på 1700-talet. Idag är röd solhatt en av de mest använda växterna vid behandling av förkylning och influensa. Den är godkänd som naturläkemedel för lindring av förkylnings symtom.

Forskning har visat att örten har flera olika verkningssätt, den aktiverar vita blodkroppar, stimulerar lymfkärlens aktivitet och har även en antibiotisk verkan. Dessutom har den en god effekt vid smärtlindring och den stimulerar sårläkning. Den används vid behandling av svårläkta och långvariga hudsår.

Echinacea ska inte användas vid allvarliga infektioner såsom lunginflammation och urinvägsinfektion eftersom sådana infektioner ska behandlas efter läkarordination.

Vitlök - Allium sativum 
Vitlök har i årtusenden använts som läkemedel vid bland annat matsmältningsbesvär och infektionssjukdomar samt som urindrivande.

Bild: Wikipedia
Det användningsområde för vitlök som läkemedelsverket har godkänt i Sverige är: traditionell användning för lindring av symtom vid förkylning. Ett annat godtagbart användningsområde enligt Konsumentverkets riktlinjer för marknadsföring av naturläkemedel, är sänkning av måttligt förhöjda blodfetter.

Studier har visat att vitlök har bland annat antibakteriella och blodtrycksänkande effekt.

De mest kända biverkningarna är mag- och tarmbesvär med illamående, samt allergiska reaktioner. Vitlökens karaktäriska doft kan märkas både via huden och andedräkten. Det finns vitlökspreparat som är mer eller mindre luktfria, men eftersom dessa preparat genomgår en kraftig reningsprocess blir de mindre effektiva.    

Johannesört – Hypericum perforatum
Johannesört har länge använts inom folkmedicin som ett inflammationshämmande medel. Sedan 1800- talet har johannesört använts mot nedstämdhet. Den har även använts som sårläkande medel. Örten nämns i Carl von Linnés bok Materia Medica som medel mot bl.a. oro and hjärtklappning.

Bild: Wikipedia
Örten är idag godkänd som naturläkemedel mot lindriga depressioner. Den dämpar vissa symtom som förekommer vid depression såsom sömnstörningar, ångest m.m. Preparatet innehåller minst tio beståndsdelar som kan bidra till den antidepressiva effekten. Det har en långsam effekt och resultatet visar sig efter en längre period.

De vanligaste biverkningarna som Johannesört kan ge är illamående, diare, aptitlöshet, trötthet och hudutslag. Johannesört har en stark effekt som gör att levern fortare bryter ner olika läkemedel som då förlorar sin verkan.


 Älggräs - Filipendula ulmaria
Älggräs är en ört som användes mycket av medeltidens botaniker, men den föll i glömska och började användas på nytt i början av 1800-talet. Örten var det mest använda smärtstillande medlet under 1400-talet. Älggräsets blommor har även använts som krydda i vin, öl och ättika. 

Bild: Wikipedia
Örten innehåller salicylsyreföreningar som har en febernedsättande, antiinflammatorisk och smärtstillande verkan. Man har på kemisk väg bearbetat föreningen till acetylsalicylsyra som har en bättre effekt. Acetylsalicylsyra används bl.a. i smärtstillande läkemedel såsom Treo. Den används därför i preparat mot förkylning, huvudvärk och ledsmärtor.

De växtdelar som används är blommor och blad. Örten växer i fuktiga skogs- och ängsmarker och den förekommer i stora delar av Europa.

Omega-3
Omega-3 innehåller fleromättade fettsyror som är livsviktiga för oss och som inte tillverkas i kroppen utan måste tillföras med kosten. Detta preparat är viktigt för våra kroppsceller eftersom det gör att cellmembranet blir elastiskt och lätt kan stimuleras av kroppssignaler. 

Studier har visat att omega-3 har en god effekt på kolesterol, glycerider och lipoprotein vilka är tre olika blodfetter som orsakar åderförkalkning i blodkärlen. Detta gör att den kan minska risken för hjärtkärlssjukdomar såsom hjärtinfarkt och stroke som beror på åderförkalkning.

Det var i slutet av 1970- talet som två danska läkare, Bang och Dyerberg, kom fram till teorin om fiskoljans effekt. De observerade att bland eskimåer, vars kost består till en stor del av fisk, var hjärt- och kärlsjukdomar betydligt mindre förekommande än i andra folkgrupper.